Kategori: Fackligt-politiskt

Seko Västtåg har tagit del av förstudien och materialet som Västtrafik presenterat vid det första samrådet inför upphandling (SiU). SiU är ett möte som trafikhuvudmannen, i detta fall Västtrafik, bjuder in alla intresserade trafikföretag till för att presentera och diskutera förutsättningarna för affären.

Presentationen handlar framför allt om tekniska frågor rörande trafikupplägg, fordon, underhåll och ersättningstrafik och fördelning av ansvar mellan beställare och operatör.

Vi kan efter en genomgång konstatera att Västtrafiks avsikt är att upphandla ett kontrakt som i mycket bygger på det befintliga som SJ Götalandståg AB idag har:

”Utgångspunkten är att använda styrkorna i dagens avtal, det vill säga avtalen ”Västtågen 2016” samt ”Västtågen 16 KKT” med dagens operatör SJ Götalandståg, och endast förändra de delar där det finns utmaningar idag.”

Man berör även specifikt tågvärdens roll där vissa förändringar kommer ske, men där kravet på bemanning är oförändrat:

Värt att notera är att i den förstudie som ligger till grund tar man upp att ungefär 25% av kundsynpunkterna handlar om tågvärdar och av dessa är hela 22% beröm:

”Med tanke på att det är lättare att kritisera än berömma så får 22% beröm anses vara en mycket hög siffra. Det vittnas om att tågvärdarna är serviceinriktade, gör mycket för att lösa kundernas problem, är trevliga, kommunikativa och tar väl hand om kunderna.”

Reglering av bemanning ombord är en av de viktigaste kraven för Seko i denna upphandling och det är mycket positivt att det kommuniceras så tydligt i den här frågan från Västtrafik.

Seko kommer träffa tjänstemän från Västtrafik den 11 maj och då diskutera detta och de övriga krav som vi ser som viktiga att ha med i upphandlingsarbetet. Det rör bland annat verksamhetsövergång enligt LAS, förutsättningar för att konkurrera med kvalitet och inte sämre villkor för personalen och samverkan med fack och skyddsombud kring fordonens utformning. Samma dialog har vi med politiker och de operatörer som är intresserade av att köra trafiken. Nästa möte med den politiska ledningen för Västtrafik är den 10 maj då vi kommer visa vår verksamhet för Bijan Zaineli (S) som tillrädde som ny ordförande för Västtrafik i år.

Med stöd i det uttalande mot inskränkningar i strejkrätten som Seko Västtågs årsmöte antog 2018 så beslutade styrelsen i tisdags att skicka in ett remissvar till arbetsmarknadsdepartementet på det lagförslag som presenterats. Nedan finns yttrandet i sin helhet;

Remissvar ang. Fredsplikt på arbetsplatser där det finns kollektivavtal och vid rättstvister (Ds 2018:40)

Arbetsmarknadsdepartementet har begärt in remissyttranden över Ds 2018:40. Det här är Seko Klubb Västtågs yttrande.

Sammanfattning av ståndpunkten

Att förändra lagstiftningen kring fackföreningars rätt att ta till konfliktåtgärder är att riskera den svenska modellen. Regeringens lagförslag utsätter arbetsmarknaden för svåröverblickbara konsekvenser – för att komma till rätta med marginella företeelser som mycket väl kan lösas inom ramen för rådande lagstiftning och praxis på arbetsmarknaden. Sverige är ett av de länder i världen som har minst konfliktdagar per år. Alla internationella jämförelser visar att arbetsgivare i Sverige i långt mindre utsträckning än i andra länder behöver oroa sig för förlorade arbetsdagar till följd av fackliga konfliktåtgärder. Därför är den föreslagna lagstiftningen opåkallad, och riskerar att innebära kännbara försämringar av svenska arbetstagares möjligheter att organisera sig och agera fackligt.

Principiella invändningar mot lagförslaget

Ett genomgående tema i regeringens motivering är försäkringar om att ändringarna är av mycket begränsad betydelse, och med mycket begränsade konsekvenser. Lagändringen sägs inte innebära några större förändringar mot hur majoriteten av arbetsmarknadens parter i stort agerar i dag. Till viss del går förslaget ut på att förhållningssätt som tidigare har reglerats i huvudavtal mellan ett antal fackliga organisationer och arbetsgivarorganisationer imorgon upphöjs till lag, vilket motiverats med att samtliga parter på arbetsmarknaden ska omfattas av samma spelregler. Även om lagförslaget innebär större förändringar än så, finns det anledning att uppmärksamma skillnaden mellan att avtala om något, och att lagstifta.

Vi menar att det finns avgörande skillnader mellan att reglera arbetsmarknaden via huvudavtal respektive lagstiftning. Dessa skillnader förändrar på ett avgörande sätt arbetsgivarpartens incitament till att nå lösningar vid förhandlingsbordet.

För det första innebär lagförslaget och dess tillkomsthistoria ett uppbrott från det som har kännetecknat den svenska modellen – att arbetsmarknadens parter genom avtal och överenskommelser reglerar sina förhållanden utifrån rådande maktförhållanden. Regering och riksdag kliver nu in i en situation som hade kunnat lösas vid förhandlingsbordet och/eller via konfliktåtgärder. Därmed sätter de ett farligt exempel för framtiden. Det kommer att i större utsträckning än tidigare vara lockande för arbetsgivare och fackföreningar att, istället för att komma överens sinsemellan, använda lagstiftning som ett sätt att komma åt motparten när den politiska eller ekonomiska konjunkturen är gynnsam. Det riskerar att öppna för en ”pingpong-lagstiftning” med åtföljande oro på arbetsmarknaden, där arbetsgivare och fackliga organisationer inte vet hur lagen kommer att se ut efter nästa val.

I dag speglar kollektivavtalen de faktiska maktförhållanden som råder på olika delar av arbetsmarknaden. En ökad betydelse av lagstiftning och juridiska bedömningar riskerar att öka avståndet mellan å ena sidan lag och avtal, och å andra sidan det verkliga förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. Med en kringskuren konflikträtt riskerar vi att få en situation där arbetstagare bedömer att kollektivavtalsförhandlingar är ett ineffektivt sätt att utnyttja gynnsamma lägen på arbetsmarknaden. Det skulle i sin tur både kunna leda till en minskad organisationsgrad (en viktig garant för den svenska modellen) och till ett ökat antal olovliga konflikter – att alltså öka snarare än minska antalet konfliktdagar.

För det andra har huvudavtalets reglering av konfliktvapnet alltid inneburit risken att avtalet sägs upp, och arbetsgivarna tvingas hantera en motpart med fri konflikträtt. Genom lagförslaget kommer arbetsgivaren att veta att en sådan upptrappning är omöjlig. Detta kommer att försvaga fackliga organisationers förhandlingsposition.

För det tredje innebär lagförslaget en allvarlig inskränkning i svenska arbetstagares föreningsfrihet. Förslaget försvårar drastiskt den fackliga kärnverksamheten för andra arbetstagarorganisationer än de som arbetsgivaren för tillfället har tecknat kollektivavtal med. Det kommer inte att spela någon roll om den kollektivavtalsbärande organisationen organiserar 99, 50 eller bara 10 procent av berörda arbetstagare. Vi delar i viss mån bedömningen att det är problematiskt när flera olika fackliga organisationer konkurrerar inom ett avtalsområde, men vi motsätter oss all statlig inblandning i frågan. En facklig organisations legitimitet ska inte avgöras i domstol, utan via förhandlingars och konfliktåtgärders effektivitet.

Mot bakgrund av dessa invändningar finner vi regeringens lagförslag oacceptabelt. Vi kräver att regeringen avstår från att presentera propositionen för Sveriges riksdag.

Med hälsning

Seko Klubb Västtåg 2019-01-22

Följande uttalande antogs av Seko klubb Västtåg på årsmötet 2 mars:

Utredningen om begränsad strejkrätt och utvidgad fredsplikt är ett rent beställningsjobb från Svenskt Näringsliv till Sveriges regering. Skulle utredningen dessutom leda till de förändringar som företagsägarna kräver innebär det allvarliga inskränkningar av grundlagsskyddade fackliga rättigheter.

Utan strejkrätten tappar vi arbetarrörelsens viktigaste vapen och det sker ytterligare en maktförskjutning som gynnar företagen. Därför är det viktigt och bra att Sekos förbundsledning så tydligt uttalat sig mot alla inskränkningar. Det vill vi stödja i både ord och handling.

Om riksdagen lägger fram ett lagförslag som innebär inskränkningar i strejkrätten uppmanar vi förbundsledningen att utlysa politisk strejk. Den politiska strejken är en grundlagsskyddad demokratisk rättighet som ger oss makt och möjlighet att skicka ett tydligt budskap till riksdag och näringsliv. – Utan oss stannar landet! – Rör inte strejkrätten!